Blogg

Nu är det Februari och våren är på gång. Det har hänt en hel del sedan jag sist skrev.

Min dotter Selene har flyttat till Norge och lämnat sina hundar hos min mamma och pappa. Jag promenerar hundarna varge dag och det blir en massa promenader, förs med tjejerna här hemma sen promenad i Storsveden.

Jag har provat att ställa ut den "lille" hunden Hanke. 7 mån på Rommetravbana, min mor och jag åkte dit med honom, och där vann han över valparna

Vinterna har varit snäll mot oss här i Borlänge trakten, snön ligger förvisso vit men det är inga mängder utan det går bra att gå överallt, åkrar som i skogen. 

I går fann jag ett dödat rådjur här i byn, en massa spår fanns där men det var för mörkt att se vidare, dessutom hade jag terrierna med mig som agerade galna vid djuret. Så jag gick dit i dag för att kolla. Kroppen var flyttad och det hade kalasats med på kroppen, en massa rävspår och tramp, men spåren gick ut på åkern så jag föjde och så såg jag ett större som inte räven trampat i. Tog ett kort och sände till en vän som jag vet kan det där med spår, så Lennart var hit och kollade och det är ett lo som fällt det.

I dag har vi varit och köpt ett paket till Belle som fyller 2 år på tisdag, tiden går fort. 

Ja apropå tid, snart har jag min årsdag. Den 28 feb. Det är nu 18 årsedan var jag med om skoterolyckan som helt förändrade mitt liv. Även om det har varit 18 plågsamma år och mycket förändring så är jag så tacksam för varge dag/år som går. Det kan raskt ta slut. 

Selene kom ham för ett par dagars ledighet från norge och jag har nyss träffat henne, det är  tomt utan henne här hemma men hon har det bra där i Drammen och jag hoppas att hon snart flyttar hem igen, men det visar sig.

Snart är det Mars och då kan det kanske titta fram en och annan tussilago

Dan före dan före doppare dan.... granen är kädd, skinkan är provsmakad och den sista julklappen är inslagen... så nu är det bara att vänta. Nej nu när man är så här pass gammal så väntar man ju inte på tomten som man gjorde när man var liten.

När jag var liten så fick jag och min syster aldrig vara med att klä julgranen. Men det var inget vi någonsin saknade, vi vaknade alltid ensamma på julaftons morgonen, de hade ladugården och gick ner, där sken golven av bonvax och inne i rummet stod den, vår fina julgran som mamma och pappa klädde på småtimmarna innan de gick och la sig. Sen var det alltid något skoj på tv. Förväntingarna på paketen var hög men vi fick allt vänta tills korna var mjölkade på em och maten var klar innan släkten kom på kvällen, sent om sides fick vi våra paket. Det var en speciell kännsla att få riva upp de där sakerna och se vad man fått, sen kom juldags morgonen, då tiden kom för lek med klapparna och  finna en plats för dem i mitt rum, det var härlig kännsla, God Jul Allesammans